Läste Håkan Borgs inlägg kring Beslutsstödslösningar och det kan vara värt att reflektera kring varför detta område inte fått ett genomslag i relation till strategiska framtidsdiskussioner som det borde. Förra årets strategibarometer gav följande intressanta siffror 

  • 27 procent anser att de inte genomför strategiska beslut effektivt
  • 45 procent av samtliga chefer säger att mindre än hälften av de strategiska besluten får fullt genomslag
  • 39 procent av vd:arna säger att mindre än hälften av de strategiska besluten får fullt genomslag
  • 42 procent av samtliga chefer säger sig ha bra verktyg för att ha ett faktabaserat beslutsunderlag i strategiarbetet
  • 52 procent av samtliga chefer tycker att det blir allt svårare att ha ett bra beslutsunderlag för de strategiska besluten.

Kan det vara så att beslutsstöd uppfattas som en uppsättning rapporter och ett beslutsstödsprojekt är synonymt med att få ut information från ett befintligt datalager? 

Om man det senaste året fått en massa rapporter kanske man har uppfattningen att man har ett bra verktyg och så sitter man och sätter nya mål på de olika sakerna man får ut i sina rapporter. I dessa fall så mäter man det som går att mäta. Men hur är det i en strategisk omställning? Då är det väl inte uppenbart att det som ska mätas finns definierat idag. Här skulle jag vilja påstå att devisen borde vara:

Sätt inte mål på det du kan mäta utan mät istället det du skulle vilja sätta mål på!

Håkans kommentar kring namngivning av storheter blir än viktigare i detta fall då du i många fall kommer att “söka” efter nya nyckeltal. Påståendet ställer dessutom stora krav de som vill uppfattas som auktoriteter hos kunderna inom beslutsstödsområdet. De ska inte bara vara specialisterna kring val av produkter och lösningar utan bör även bidra med kunskap kring vilka mål man borde sätta upp i givna situationer i den valda branschen.

Så lev in nuet, tänk på framtiden och mät det som möjliggör din strategiska förflyttning!